Alla hjärtans dag...

 

 

...är en stor dag i vår familj, i alla fall när man är 6 år. Själv tycker jag att det är en fin dag att fira kärleken på. Som tonåring, när allt runt valentine var superhypad och "alla andra" hade planer med sin livskärlek då var den mer åt det jobbiga hållet. Sedan när jag träffade min kärlek så gjorde vi inte så stor grej runt det. Men annat blev det när äldsta skatten kommit till världen och man kände en sådan enorm kärlek som jag aldrig känt förut, då jag började komma på mig själv att jag var och varannan minut sa till den lilla hur mycket jag älskar honom. Det gör jag tydligen fortfarande, för nu och då får jag till svar jag veeet, du har redan sagt det, sluta tjata mamma. Tänk att man kan älska så mycket! Tänk även att när den andra skatten anlände så fanns där precis lika mycket kärlek till honom.

Så för oss handlar alla hjärtans dag om kärleken till våra barn och tacksamheten om att just vi är en familj, att våra barn är just våra och den enorma kärlek vi får tillbaka av dem.

Ett sockersött inlägg kan tänkas, men visst kan livet behöva sockersöta accenter också ;).

Tur i oturen

I onsdags när jag skulle hämta från skolan möttes jag av en haltande son. En natt i gråt slutade med en akutremiss till röntgen. När M haltade in satt en farbror mitt emot oss i väntrummet och såg medlidsamt på honom.

Efter röntgen blev det dags för mig att åter igen linda den lilla foten. Då knackade någon mig på axeln, det var mannen mitt emot i väntrummet. Ursäkta sa han, men jag jobbar med sådant här, skulle jag kunna få linda om foten? Ja, men självklart fick han det. Mannen fortsatte att berätta att han jobbat 25 år med AIK och ett x antal år inom fotbollen. Först känner han på Ms fot och sedan säger han "det här lagar vi till". Jag hinner inte ens vara med innan han har fattat sina händer i ett grepp och vi kan höra ett knak. M blir tvärrädd, men kan konstatera ganska fort att att det känns betydligt bättre i foten. Tydligen var det språngbenet som hade glidit åt sidan och inte alls en ovanlig syn för den här mannen. Så med proffshjälp kunde vi gå hem med en "reparerad" fot.

Vilken tur för oss att den mannen själv var patient samma dag och att han var omtänksamheten själv. Förutom ett stort tack på plats fick han en dagens applåd i vår lokala tidning.

Sann lycka

Att se lyckan hos dem man älskar är banne mig bland det bästa som finns. Det har varit en teckningstävling bland skolorna i vår stad...och till sonens lycka så vann deras klass :). Så igår var det dags för priset då klassen skulle få åka skridskor med självaste Skellefteå AIK! Bor man i Skellefteå så vet man att det här är STOOORT! Under en större period av året verkar den större procenten av Skellefteå planera sina liv runt hockeymatcherna och efter förra årets guld är dessa killar som hjältar i vår stad.

Redan på morgonen flög 6-åringen förväntansfull upp ur sängen för idag skulle han minsann få träffa SAIK och åka AIK-buss, för enligt honom är den minsann större än alla andra bussar :). När jag hämtade honom från skolan hade han ett leende från öra till öra, för de hade ju även fått fika och present :).

Väl hemma tittade vi närmre på presenten i form av en goodie-bag och inte hade det snålats där inte. Att se dem tindrande blå ögonen när skatten bläddrade med sina små fingrar i boken där spelarna skrivit sina autografer eller lyckan över en reflex och en ficklampa fick det att fladdra i magen och det kändes nästan som jag hade vunnit högvinsten. Att se den enorma lyckan, att få dela den- det är verkligen sann lycka!

En maxad studiedag.

 

 

När man har en 6-åring hemma känns det ibland oundvikligt att spelandet smyger in i vardagen. Är det inte datorn så är det Wii etc. När jag själv har mycket att göra kan jag komma på att nu har sonen suttit alldeles för länge framför dessa elektroniska skärmar. Igår var det studiedag och vi lyckades fylla vår studiedag med annat trevligt. Tillbaka till en tid då datorer och TV-spel inte var en självklarhet :).

Redan vid sju-tiden på morgonen knackade det på vår dörr, då systerdottern hade valt att spendera dagen med oss istället för på fritids. Efter en mysig frukost tillsammans var det bara att invänta att mina sjusovare till pojkar skulle vakna. Och visst fick vi en fantastisk dag med lek, lunch på Sibylla, mysigt bibliotekbesök och fika samt alla hjärtansdag-pyssel :).

Sådana här dagar känns så givande. Då barnen har lekt "på riktigt" till fullo och när man har fått riktig kvalitetstid med tre små underbaringar. Då känner jag mig nöjd, det behövs inte mer för att hjärtat ska få sig ett lyckorus- spendera tid med människor man tycker om och trivs med :).

Längtan efter vår

 

Visst brukar februari betyda en kall månad här uppe i norr, men det är svårt att hålla vårkänslorna borta när ljuset har ändrat skepnad. Från det det där vintergråa till ett klarare och piggare sken. De senaste dagarna har dessutom moder natur bjudit oss på mildare grader och jag har till och med hört fågelkvitter- ett sådant där väder så det spritter i hela kroppen av glädje :).  Igår natt vaknade vi av en duns då det tunga vita rasade av taket. Men än är det full vinter här uppe och hur mycket tendenser jag än har till vårkänslor så dröjer våren ett tag till.

 

Dessutom har vi bevittnat för oss årets första älvsdopp. Inte var det vi som hoppade i, men igår hölls 25 meters simtävling i en uppgrävd vak i vår stad. Vi såg hur herrar och damer endast iförda badbyxor och baddräkt krypa ned barfota i vår kalla älv. Vi behövde inte göra så mycket mer än att vara åskådare för att föreställa oss kylan på den bara huden. Men visst finner jag det beundransvärt att man ställer upp :). Hur full av beundran jag än må vara konstanterade både jag och den äldsta skatten att vi trivdes mycket bra i våra vinterutstyrslar ;).

 
 
 

Jag försöker ge vårkänslorna en chans inomhus, så jag inreder med luftigt vitt och milda bruna nyanser. Köksbordet pryds av en st Paula och sambons födelsedagstårta fick bli lite mer vårinspirerad.

                                                         

 

Ett år

 

Idag är det ett år sedan det var snöstorm- R höll tummarna att vi skulle ta oss fram till förlossningen utan att köra fast. Jag försökte intala mig själv att det var falskt alarm och tyckte det var helt onödigt att åka till lasarettet överhuvudtaget. Så kl 06.13 kom min andra skatt till världen- perfekt på alla sätt och vis.

 

Inatt tittade vi ut och snön föll tungt utanför och inte gjorde det mig mindre nostalgisk. Elvis hade vaken natt och somnade 06.19. Såklart han ville vara med och inviga början på sitt andra år från start. Men skönsång skulle han dock få. Sömndrunken och utan att slå upp sina ögon klappade han händerna och log medan tre nyvakna röster sjöng för honom.

 

Ett år har gått- bebisåret, och fort gick det. Men aldrig har jag känt mig så rik som med två perfekta skatter som gör varje dag underbar- som får varje dag att räknas. De två som fyller upp hela mitt hjärta så att jag förundras att det inte spricker. Det är ni två som räknas allra mest och som gör mig lycklig som ingen annan. Tack för att ni finns. och-

 

Ett stort Grattis på ett årsdagen lilla hjärtat!

Vad vi älskar dig

Härliga vårväder

Sedan ett litet tag tillbaka har det fina vårvädret även hittat till oss här uppe i norr. Morgonpromenaderna har blivit så mycket trevligare att de även har utökats till kvällspromenader för min del :).

När solen skiner och jag blir allt mycket piggare så fullkomligt skriker det kreativa inom mig för utlopp. De som fallit offer för detta nu är barnen. Dessa kreationer virkade jag till min yngsta skatt och min systerdotter.



Ugglemössor i blått och rosa

Systerdottern fick även ett par vantar

Lille Elvis i sin